Ankor i en damm används ofta för att illustrera debattklimatet, men vad står änder för? I vissa kulturer talar man om falskhet. Jag tänker att falska det är vi alla lite till mans och kvinns. Även de som hävdar att de inte kan ljuga gör det, med det är omedvetet. Foto: LT Skåne januari 2011.
Mycket dumt har jag hasplat ur mig under åren, men nu slår jag alla tidigare rekord. Därför ska jag sätta punkt för pinsamma uttalanden om Uppdrag gransknings senaste reportage (se detta i YA).
Felet är att jag är lika okunnig som de flesta som yttrat sig, men för den skull anser jag inte att grävande journalister ska tiga om vad de får fram.
Vad jag istället skulle ha gjort är att tänka efter före eftersom jag är ute på hal is. Jag vet nämligen väldigt lite om företagsvärlden och jag vet inget om motiven bakom Kamprads handlade.
Nu när det dåliga samvetet talat ut då är det Kamprads tur, men jag förväntar mig inget svar. Jag förstår hur illa det kan se ut om jag till någon sa en sak och i verkligheten gjort en annan, men det gör mig inte till en sämre människa.
Faktum är att jag då blir mänskligare dvs. någon som försöker lära av erfarenheten så gott det går.
Tänk om det är så att direktörerna inom de stora företagen, som lever i en hård värld tvingas ljuga för att överleva. Då verkar det som granskarna saboterat för dem. Vad vet jag som inte förstår hur de lyckats ljuga så bra när jag trots alla mina ansträngningar försöker vara sann befinner mig längst ner på samhällsstegen?
Bonusar (IKEA) får de värda miljoner och hundras miljarder som de har gömt på banker där igen kommer åt dem. Så mycket pengar kan man inte ens räkna och till råga på allt så får de anställda lastpallar istället för bonusar, men då blir jag lite konfunderad.
Är det sant eller elakt förtal? Om det är sant då känns det som penningbegär av stora mått. Ett företag i IKEAs storleksordning skulle inget vara något utan samhället, de anställda och kunderna stöd.
Föraktar man dem då vänder folk sig emot vad de åstadkommit. I våra ögon, jag räknar mig dit blir de då bara girigbukar bland alla andra snikna VD:ar som roffar åt sig av det överskott som skulle kunna komma företaget till god.
Min enda tröst är att jag andligt sett nått oanade höjder. Jag känner mig nöjd med det jag har och jag bryr inte längre om vad andra gör, men helt säker kan man inte vara. Kanske jag bara säger så för att slippa berätta hur jag verkligen mår för egentligen är jag bara avundsjuk.
Det tycker i alla fall de som är för IKs handlande i affären som heter IKEA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar