Jag fann tillslut det jag sökte!

.
Fotot är från en meditativ plats som jag ofta besöker för att få ro i själen. Dit behöver jag inte gå så ofta numera. Foto: LT 2009 Djurgården.

Tillslut fann jag meningen med livet eller rättare sagt det verktyg jag behöver för att gå vidare. Ett sådant verktyg heter attraktionslagen.

Enligt den lagen finns det i praktiken inget universum utan bara ett medvetande och att medvetandet i själva verket formar just det som det uppfattar. Du skapar inte bara ditt liv med dina tankar, utan dina tankar bidrar också på ett kraftfullt sätt att skapa världen.

Min egen uppfattning är den motsatta, men jag kan har fel eller rättare sagt även om jag är negativ så kommer det jag behöver till mig när det är moget.

Ett råd som jag fått är att jag inte ska anstränga mig. Först då kan jag frigöra mig från den tankebaserade föreställningsvärld som jag skapat.

Jag ska återkomma till detta och berätta om hur mina tankar fungerar i universum och hur jag tror att det går till. En sak är jag säker på och det är att det jag tänker det manifesteras, men inte allt eller har jag fel.

Lovsång till andligheten

Jag tänker och tänker och snart har jag tänkt färdigt. Hittar jag då den vises sten? Den har inget med materia att göra anser jag. Det är något som finns inom oss, men vägen dit är full med fallgropar. Foto: LT Humlegården 2010

Om jag inte kan leva upp till det jag predikar för andra då anser jag att det är lika med att säga en sak och göra en annan. Det hindra naturligtvis inte vissa från att göra det ändå.

Så upplevde jag det då jag skrev om Kamprad. Jag klarar inte själv av att leva upp till den höga moral jag ställde på honom.

En gång i tiden var jag också med i ett parti som hade en kritiserad frontfigur. Visserligen var många medlemmar arga på honom och i min studiecirkel stod med stora bokstäver under ett foto av Stalin "KRITIK".

I klartext betydde det att han hade brister, men han var ändå en stor ledare historiskt sett. Däremot ansåg partiet att Sovjet utvecklat till en diktatur och imperialistisk stormakt.

Okritiskt hyllade vi däremot Mau-Tse Tung och detta tycker jag inte är lika dåligt som att hylla Hitler, men det är snubblande nära.

Det förtryck som drabbade folket under kultur revolutionen är kränkande, skamligt och förnedrande för en man som talade om att inte tvinga någon att göra något mot sin vilja.

Tyvärr hör man sällan någon kritik från media av kända partikamrater som inte gjort avbön utan tvärtom de lever gott på att ha tillhört vänstervågen från mitten av 1900-talet.

Jag vet inte exakt hur mycket Guillou tjänar, men det är långt över 5 miljoner och Aschberg lika så.

Det verkar nästan som de är stolta och det är så man kanske ska se på saken (det är en erfarenhet), men jag skäms. Sån är jag. Därför ska jag sluta att skriva om den yttre verkligheten och inte dras med av det media försöker få oss att ägna oss åt i stället för det som är värt något att känna till.

Framför allt reagerade jag mot att vissa seglar på en räkmacka medan andra sliter som djur för att få något över huvud taget. Det är här som jag avslöjar mig och det berättar om vem jag verkligen är.

Jag är med andra ord avundsjuk vilket tyder på att jag ännu inte insett att det finns något för alla. Om jag lyckats samhälleligt sett då skulle jag inte orkat med den enorma press som det är på de som är framgångsrika. Vi vet att självmordsfrekvensen är hög bland dem när det går utför och egot är helt utan skrupler.

Därför ska jag var nöjd med det jag har och arbeta med det som ger mig tillfredsställelse i livet.