Leo och Svanberg!

.

Jag hade lovat att inte häckla andra på den här bloggen eftersom mina åsikter kan grunda sig på avund och hat som är färgade av social bakgrund och status, men nu tänkte jag göra ett undantag.

Dessutom har det tidigare funnits rädslor med i bilden, men jag måste variera mig lite.

Nu gäller det vd:n som ville ha ett maktskifte 2006 trots att Sverige under socialdemokraterna varit de mest företags vänliga landet i Europa och kanske hela västvärlden. Ska jag vara spydig så kan jag säga att egot vill alltid ha mer.

Det lär vara ovanligt att en högt uppsatt person inom näringslivet uttalar sig i en sådan fråga, men han hade mage och det fick konsekvenser.

Jag medger att Göran Persson ställde till det, men när Carl-Henic som hade dignitet sa vad han tyckte då blev det som det blev – en borgerlig regering. Lägger man sedan medias roll som "dold" hejarklacka så var utgången given.

Fyra år efteråt kan många med mig konstatera att företagarna har stora ekonomiska problem. Om jag förstått saken rätt lär man ändå rösta på alliansen. Så de får, om de senaste prognoserna från opinionsinstituten håller i sig dras med kassabekymmer fyra år till.

Nu kan vi också se hur egot hos vissa personer tillslut leder dem fram till stupstocken och så kan det också gå för de segervissa. Återigen hänger media på i allt som förlöjligar de rödgröna, men vinner de blå då kan det går för dem som det gick för Bush.

Under nästa mandatperiod period kommer då förtroendet minska betydligt därför att många fler inser hur fel det är av den sittande regeringen att låta sälja ut bostäder och företag och med ett underskott i stadsbudgeten som trots detta bara blir större och större.

Vad händer om arbetslöshet fortsätter att stiga och skulderna ska betalas? Då finns det inget kvar att sälja.

Så var det när jag slogs på skolgården och lärarna ingrep. Då var det motståndaren som fick lärare kårens sympatier därför att "fienden" hade oftast bättre betyg och skulle bli något.

Ingenjör var en självklarhet för de flesta och så var steget till en vd-post inte lång, men kollegiet trodde att jag skulle bli kriminell.

Så blev det inte. Däremot blev vdarna förstasidasstoff och så fick de uppleva de helvete som jag upplevde varje dag när jag gick till skolan dvs. känslan av att ha alla (samhället) emot sig.

Därför önskar jag att även andra personer som enligt min mening fullständigt gjort bort sig under mandatperioden också skäms över alla de uttalanden de gjort.

Jag vill dem inte illa utan jag vill att de precis som jag ska få komma till insikt om att mänsklighetens största problem är att vi ser bara andras fel och inte våra egna.

Med anledningen av detta kan man fråga sig om jag tror att jag är en bättre människa än Carl-Henic? Nej, tydligen inte för trots att jag kommit till insikt så har jag behållit namnet Leo och det sk. "hatobjektet" stavar Henrik med "ic". Det är något som ser fint ut på pappret och som stärker egot.

Här uttalade jag mig också vitt och brett om vad de som regerar gjort för landet. Så i det avseendet är vi lika.

Tack och lov så sitter jag inte i BP:s styrelse så jag slipper stå vid skampålen, men jag skäms ändå. Där skiljer vi oss däremot åt. Jag skäms därför jag dömt andra som har samma fel och brister som jag. Med andra ord jag har låtit ego bestämma över mina tankar och handlingar.

Nu kan jag konstatera att när små människor (small people) gör något som är fel då märks det inte, men när de som syns gör något dumt då märks det. Då blir de till allmänhetens åtlöje.

Måste vi leva med egot?

.

.

Jag inser att jag måste leva med det patologiska egot för överallt blir jag påmind. I reklamen, på teven och hela matstrukturen bygger på att det är naturligt att framhäva det som är "mitt" och "jag".

Framför allt är det så inom kultureliten, men jag nämner inga personer för det har jag lovat att inte göra. Det är iaf. märkligt att de manliga represen-tanterna för denna grupp som har "Jan" som förnam.

Är jag avundsjuk? Ja, men kunskapen om att det finns något för alla och att vi är en enda stor enhet har jag delvis gjort mig fri ifrån ego-gisslet.

Låter jag inte riktigt klok? Inte enligt teorin om egot som något normalt. Nu måste jag göra ett undantag från regel jag nämnt och skriva att; så djupt har jag fallit att när jag ser Runar Söraard på teve så tänker jag att måtte jag inte uppfattas som om jag är som han.

Då bryr jag mig inte om att om jag har samma personage då skulle många kvinnor falla för mig utan det jag bryr mig om är att få vara mig själv. Det vill säga någon som sliter tag i den som tar mig mellan benen och jag gör inte som Runar; går vidare och lossas som om inget hänt.

Är det egot som reagerar på mesen Runar? Ja, så är det i första exemplet, Jan:arna är delvis min spegelbild, men hade det varit så i det andra fallet då tillhör jag de som vill "gottat" mig i gamla förrätter.

Faktum är att jag bryr mig idag inte om vad egotrippade individer gjort mot andra för att blir berömda på "känsliga" människors bekostnad.

Därför tror jag att det kommer att ta många generationer innan vi kan blir fria och kanske en ny art måste uppstå innan det över huvud taget går.

Den art vill jag kalla homo-kulturs. Under tiden måste vi försöka leva i det som gör oss närvarande. De som vissa kallar att leva i nuet och då får vi inte bry oss om att vi drabbas av något som är så destruktivt som egot.

Kunskapen om hur egot fungera är att vara närvande.

En metod som jag prövat är att möta mitt sanna jaget inom mig själv bortom egots förvirrade labyrinter. Om det ger resultat är jag osäker på, men det verkar om jag periodvis slipper leva i det jordiska helvete i hopp om att en dag slippa ut helt ur det fängelse som jag själv påstås skapat.