Måste vi leva med egot?

.

.

Jag inser att jag måste leva med det patologiska egot för överallt blir jag påmind. I reklamen, på teven och hela matstrukturen bygger på att det är naturligt att framhäva det som är "mitt" och "jag".

Framför allt är det så inom kultureliten, men jag nämner inga personer för det har jag lovat att inte göra. Det är iaf. märkligt att de manliga represen-tanterna för denna grupp som har "Jan" som förnam.

Är jag avundsjuk? Ja, men kunskapen om att det finns något för alla och att vi är en enda stor enhet har jag delvis gjort mig fri ifrån ego-gisslet.

Låter jag inte riktigt klok? Inte enligt teorin om egot som något normalt. Nu måste jag göra ett undantag från regel jag nämnt och skriva att; så djupt har jag fallit att när jag ser Runar Söraard på teve så tänker jag att måtte jag inte uppfattas som om jag är som han.

Då bryr jag mig inte om att om jag har samma personage då skulle många kvinnor falla för mig utan det jag bryr mig om är att få vara mig själv. Det vill säga någon som sliter tag i den som tar mig mellan benen och jag gör inte som Runar; går vidare och lossas som om inget hänt.

Är det egot som reagerar på mesen Runar? Ja, så är det i första exemplet, Jan:arna är delvis min spegelbild, men hade det varit så i det andra fallet då tillhör jag de som vill "gottat" mig i gamla förrätter.

Faktum är att jag bryr mig idag inte om vad egotrippade individer gjort mot andra för att blir berömda på "känsliga" människors bekostnad.

Därför tror jag att det kommer att ta många generationer innan vi kan blir fria och kanske en ny art måste uppstå innan det över huvud taget går.

Den art vill jag kalla homo-kulturs. Under tiden måste vi försöka leva i det som gör oss närvarande. De som vissa kallar att leva i nuet och då får vi inte bry oss om att vi drabbas av något som är så destruktivt som egot.

Kunskapen om hur egot fungera är att vara närvande.

En metod som jag prövat är att möta mitt sanna jaget inom mig själv bortom egots förvirrade labyrinter. Om det ger resultat är jag osäker på, men det verkar om jag periodvis slipper leva i det jordiska helvete i hopp om att en dag slippa ut helt ur det fängelse som jag själv påstås skapat.