Varför ljuger jag? Det är en fråga som jag ställt mig efter att jag läst inledningen, en teoretiskt utgivning i bokform av bloggen Leos Annaler 2006-2011.
Jag skrev: “… jag förstått att om man fokuserar på det negativa då växer det, men gör jag det omvända då blir det till en blomma som växer ur komposten.”
För mig är det tvärtom. Därför ska det inte stå som det gör. Istället ska det stå "...om jag fokuserar på det negativa då växer det positiva."
Faktiskt så är det mitt sätt att förstå hur lyckligt lottad jag är. Först då kan jag vakna på morgonen utan att känna skuld när jag tänker “Ännu en dag i det jordiska helvetet!”. Det är då som det positiva växer och blir till en blomma.
Så är det inte för alla, men så är det för mig rätt ofta. Det är ett sätt att stå ut med tillvaron. Jag har under lång tid provat det andra sättet och jag kan konstatera att det inte fungerar.
Det som fungerar däremot är när jag vaknar på morgon och känner att nu händer det något fantastisk. Hur förklara jag detta? Det går inte, men så är det. Man kan leva med båda känslorna.
Många dras lätt med i den allmänna positivismen och tror att livet är underbart, men så är det inte för alla. Livet handlar om att stå ut med lidandet. Stå ut med känslan att vara hatad av alla, övergiven ända in i benmärgen och känna att man inte ens är värd smutsen under de framgångsrika skor.
Ibland undrar jag vem som har mest mörker inom sig? Ljuger även de som propagerar för positivt tänkande? Det skulle inte förvåna mig. Av erfarenhet vet jag att det är så. Jag känner (kände) i alla fall en sådan person. Det hon försökte göra var att trolla bort sina problem genom att alltid prata om att man måste leva i ljuset.
Det är en konst att stå ut med livet, men när jag lärt mig den konsten då har jag kommit en bit i på vägen mot att bli en mera harmonisk människa. Om jag någonsin blir det? Därför låter jag mig inte duperas av nån som tjänar på att låta mig att tro på saker som bara tillfredsställer de självutnämnda profeterna.
Jag är min egen profet! Det betyder att jag måste finna sanningen om vad som gäller för mig!
De kan jag bara göra genom att jag vänder mig inåt. Meditation är en möjlighet. Faktiskt så furnerar det för mig och det gör att jag mår bättre, visserligen tillfälligt, men det ger en viss lindring för själen i stunden.
NU GÖR JAG DET!
Många frågar sig; vad menar jag? Ska man gräva ner sig? Nej, det är inte det jag menar.
SvaraRaderaJag menar att det negativa kan var positivt och då fungerar det som metod för att få resultat.
Saken är den att vissa av oss är så präglade eller sabbade under uppväxten att vi inte kan tänka på något anat sätt. Jag medger att det är rädslan som styr över våra liv och att vi måste leva med den.
"Det är bättre att gräva upp sig än ner sig" har därför en innebörd som bygger på att man är ner grävd ifrån början. Andra tolkar det på ett annat sätt.
Jag tror att den mår bäst som inte har några förräntningar als på livet. Det är få, men de finns - tror mig.