Att bli älskad för den du är!

Det finns mycket att säga om uppsatsen och eftersom ingen har kommenterat det jag skrev i bloggen så fortsätter jag själv med att ge vissa synpunkter på mig själv.

Den handlar alltså ytterst (förnekande) om att tillfredsställa egot. Därför är den motsägelsefull, men jag viste inte bättre när jag var ung och röd. Nu vet jag däremot och allt byggde på upplevelsen att inte vara värd något om jag inte presterade något och det skulle vara stort.

Att tänka så behöver inte vara fel och åtskilligt har gjorts av stort värde för andra på den vägen, som t.ex. detta varnande exempel.

Så, alla Idol-dyrkare; glöm inte att du är värd något även om du inte producerar fantastiska och enorma resultat. Du har ändå är ett MÄNNISKOVÄRDE OCH DET RÄCKER LÅNGT.

Dina riktiga vänner kommer aldrig beundra dig för det du åstadkommit utan för den du är. Är du en streber då kommer du att ha många människor omkring dig, men ingen som hjälper dig när du verkligen behöver någon.

Går det att skriva sig frisk?

.
Utan att i detalj gå in på vad som är problemet så kan den som har samma erfarenheter som jag begrunda inlägget. Foto: LT Stockholm 2010

Jag hör ofta talas om att man kan skriva sig frisk. Det tror jag är en möjlighet för vissa, men inte för alla. Skriva har jag gjort sedan jag var 19 år och det grundläggande var inte att bli berömd. Det primära var att hitta orsakerna till varför jag mådde dåligt trots mina ambitioner.

På den tiden var nästan alla vänner politiskt aktiva och några tillhörde avantgardet inom kultursektorn - även jag räknades dit. Jag var, även om jag förnekande det egofixerad.

Därmed var jag en person som koncentrerade sig på mitt yttre syfte. Det inre syftet förkastade jag därför att det ansågs fel att hålla på med sådant inom rörelsen.

Gurun Myrdal hade uttalat sig och då blev det så fast jag insåg att han hade ett mycket skadat ego. Med andra ord om det inner mörkret skulle komma upp till ytan då skulle många tvingas ge upp karriären om att bli berömda och omtalade.

Utåt sett räknas vännerna idag till etablissemanget och de är lika förvånade som jag över deras förträfflighet. Nu ska jag inte skylla på andra för att inte ha lyckas utåt sett, men mina problem förstärktes i umgänget med den sortens människor.

Dessutom hade jag en annan målsättning än de eller som det står i uppsatsen "Konsten att bli något stort" från 1969 så hade storheten inget med individen att göra utan de är det som man skapar som är viktiga.

Det enda som intresserade vänkretsen är glansen kring deras egen person och ingen brydde sig om mig. Så skulle man kunna sammanfatta det hela och om man vill vara rolig.

Ska sanningen fram så har känslan av främlingskap alltid funnits där, men den blev påtaglig i kretsarna av "lycksökare" och när jag valt en partner som jag inte älskade utan "bara" (ömsesidigt) utnyttjade förvärrades den.

Det låter kalt och rationellt, men det var inte så enkelt. Hon var inte bara min korrekturläsare utan vår vänskap utvecklades med tiden och även den påtvingade "kärleken". Jag skriver så därför jag var bara 20 år när vi träffades och då är valet av partner sällan en medveten handling.

Mycket har hänt sedan dess. Jag har skilt mig åtskilliga gånger, flyttat ut och in och mött nya människor som kommit mycket längre än jag i sin utveckling. Det som jag kommit fram till är att det är inte skrivandet som hjälpt mig utan det är erfarenheterna som gjort att jag mår lite bättre.

Till de som vill veta om det som hände när jag förändrade mitt liv har jag skrivet en "bok". Den innehåller också det skiffer (kod) som gav mig svar på frågan om vägen till en bättre hälsa.

I Leos Annaler V finns det också ett kapitel publicerat som berättar om min uppgörelse med den politiska vänstern som jag tillhörde på 1370 och 1380-talet och årtalet bör inte ifrågasätts.

Glöm inte detta!

Jag vet inte hur många som i dessa dagar tänker på att allt det stora vi gör består av småsaker. 

Anseende är en mental abstraktion en av egots favoriter. Grunden för storheten är absurditeten att ta hand om de små sakerna i nuet i stället för att jaga efter föreställningen om kvantitet.

Det innevarande ögonblicket är alltid litet i den betydelsen att det är anspråkslöst, men gömt inom det finns den allra största styrka.

"Liksom atomen är det en av de minsta sakerna, men ändå innehåller det en enorm kraft." "En ny jord" Tolle sid 222.

Den fungerar som en torped!!!

Vad är syftet?

.

Till det yttre kan en individ se bra ut, men är det patologiska egot väl utvecklat förvandlar det honom till en padda. Man kan fråga sig om kändisen på fotot har talang till årets paddanominering? Foto: LT, Stureplan 2010.

En sak som har fastnat av alla kloka ord jag läst är att; om jag finner meningen i mitt liv i en strävan efter att vinna, överträffa mig själv eller lyckas med det ena eller det andra, tänk då på att jag kanske aldrig kommer att vinna eller på att mina framgångar tar slut en dag, vilket de gör förr eller senare.

Då ska jag bli tvingad att hitta på något (fantisera) eller minnas allt det vi gjort.

Detta är ett dåligt sätt att försöka skapa mening i livet (se Leos Annaler III) om man inte är nostalgiskt lagad. Men då lever man i det förgångna, bli patetisk och sentimental och det inte särskilt glädjande.

Den glädjen är kortvarig och det är i närvaron som "lyckan" finns. Alltså inte i det som varit eller i det som ska komma utan i det som händer här och nu.

Jag gläds över att dricka mitt kaffe med äppelkaka, se ut genom fönstret, ta en promenad och njuta över stunden innan jag måste göra något. Men inte ens görandet ger tillfredsställelse utan sällheten finns i varandet.

Till det här måste man sedan lägga att "lyckas" på något område är bara meningsfullt så länge som det finns tusentals eller miljontals andra som inte lyckas, vilket innebär att jag har behov av att andra människor "misslyckas" för att mitt liv ska ha en mening.

Det betyder inte att det är fel att sträva efter att överträffa sig själv på något område i livet eller att vinna. För många människor är det en viktig del av deras yttre syfte, men enbart det yttre syftet är relativt, instabilt och förgängligt. *

Glöm aldrig det!

* Texten här ovan har jag tolkat fritt ur boken "En ny jord".

Kan jag älska mig själv?

Den som passerar manen på bänken tänker nog inte på att han som sitter utanför matservering är lyckligare än de som är innanför. Han njuter av stunden i solen därför han behöver inte visa hur duktig (egot) han är inför någon. Foto: LT Stureplan 2010.

Egot styr över mina handliga på grund av att känsla att vara mindre värd dominerar. Pratar jag med någon som jag inte känner mig så väl då gör jag uttalanden som höjer det personliga värdet. Något som jag påpekat tidigare.

Som tur är så vet jag att jag inte är ensam om att göra så, men det gör inte saken bättre. Jag har försökt göra något åt saken, men det går inte.

Varför jag inget kan göra vill jag diskutera och tesen är att det beror på att jag sen barnsben präglats av att allt ska mätas, vägas och värderas i framgång och pengar.

Har du inte ett jobb då är du inget värd. Det ansåg mina föräldrar och så låter våra politiker när de orerar om vad som betyder något för mänskligheten.

Den sittande regering hävdar också att bidragen till de som är sjuka ska vara små av nödvändigt. Det ska svida i skinnet menar de om man inte varje dag orkar gå till en arbetsplats som fullständigt tar musten ur en. Då spelar det ingen roll om man varit yrkesverksam i många, många år och tagit alla "skit" jobb som finns.

Minsta tecken på svaghet ses som något onaturligt, men det behöver inte vara så. Vi kan begränsa socialdarwinismens framfart. Tyvärr blir det svårt i ett samhälle som styrs av liberala värderingar och som också kallas borgerligt.

I det borgliga samhället påstår vissa att man hyllar lögnen om arbetes väl därför att marknaden genomsyrar allt.

Utan att propagera för något annat politisktsystem borde var och en inse att det ligger något i detta. Men det verkar faktiskt som väljarna vill ha det så. Vad röstboskapen inte tänker på är att det är barnen som drabbas.

Den äldre generation förstår inte att de är som jag, präglade och de tänker bara på hur mycket pengar de ska tjäna.

Det är kanske därför som egot fortsätter att trycka ner dem jag mötet tills alla en dag förstår att vi måste ändar på det som är orsaken. Jag vet, det finns hundratals böcker om konsten att älska sig själv och hur man ska blir starkare och mer harmonisk, men de fungerar bara delvis.

Vissa tips har hjälpt mig, men det är inte mycket som går att tillämpa. Ska jag vara ärlig så tror jag inte det fungerar på andra heller och de som jag känner och som säger att de har blivit hjälpta fullt ut vet jag "ljuger".

Marknaden är också full med folk som vill tjäna pengar på eländet, men det är inte helt sant. Det finns de som är seriösa och som vill oss väl.

Viktigt tror jag är att vara medveten om egot och det är ett steg i rätt ritning. Att komma ifrån egots makt gör man också genom att vara närvarade.

Stillhet utan tankar är något som jag kan rekommendera av allt det som jag läst om vad som kan ge oss människor tröst i svåra tider.

Är jag superdum?

.
"Liten tuva stjälper stort lass" brukar man säga, men en torped kan också sänka en kryssare som är ut och seglar. Vad det nu kan vara som jag syftar på och kommer att hända?" Foto: LT, Skeppsholmen 2010.

Under den här valrörelsen funderar jag över mitt förstånd. Jag förstår inte vad som händer i Sverige och därför tänker jag inte rösta. Frågan är vad är det som gör att jag drar en sådan dramatisk slutsatts?

För det första så har opinionsinstituten redan bestämt vem som vinner valet. Varför då kasta ut en massa pengar på propaganda och annat trams. Varför ringer man inte runt till ca. 1200 person och frågar vad de tycker så är det klart.

För det andra så är det inte ETT parti som jag röstar på utan en hel allians av partier som jag inte vill ska bestämma. Det är inte heller den som får majoritet (förra valet var SAP störst, men de fick inte regera) som vinner.

Denna sk. taktik grundar sig på vad som hände i ett mobbingsprogram typ Robinson. Dessutom finns det osäkra väljare som röstar på den som de vet ligger bäst till i mätningarna.

För det tredje handlar debatten inte om vilken stadsminister som är renhårigast utan vem som ser bra ut.

Med andra ord väljarna bryr sig egentligen inte om vi ska ha en stadsmister som föredra Toblerone eller den som har svart hemhjälp? Den senare pratar man inte om för de vill inte media därför att Fredrik har kostym och slips. Det har inte Mona. Hon är illa klädd.

Framför allt undrar jag varför en majoritet av svenskarna idag tänker röstar på Alliansen som under sin mandatperiod har lyckats få ihop nästan en halvmiljon arbetslös. Hur är det möjligt? De lovade ju full sysselsättning.

Kan det vara fastighetskatten som spökar? Då förstår jag dem för jag är för att alla som vill ska ha råd att bo i villa i ett land som är så glesbefolkat.

Min slutsatt i skrivande stund är att jag måste vara superdum. Det är därför som jag inte ska rösta i årets val utan ägna mig åt andra frågor som gör att jag mår bra.

Andlighet är kanske något som jag förstår mig på. Framför allt när man mår psykiskt dåligt. Från och med nu ska jag inte eller yttra mig i frågor som rör den ytter verklighet därför att jag är tydligen inte tillräckligt intelligent.

Det är i alla fall en majoritet av svenska folket som berättat för mig detta genom sitt val av partier. Så tänker jag trots att de grundar sitt tyckande på vad som alla fått höra i media och vad politikerna säger att de tänker göra och inte på vad de kommer att göra.

Trots att jag inte förstår vågar jag säga att det luktar idrottstänkande. Antingen hejar man på det blå laget eller så på det röda.

Korkad som jag är så ville jag däremot ha en förening av blått och rött dvs. jag ville ha ett lila parti vid maktens köttgrytor eller som jag brukar säga; det finns ingen frihet (blått) utan kärlek (rött) och inte kärlek utan frihet!