Går det att skriva sig frisk?

.
Utan att i detalj gå in på vad som är problemet så kan den som har samma erfarenheter som jag begrunda inlägget. Foto: LT Stockholm 2010

Jag hör ofta talas om att man kan skriva sig frisk. Det tror jag är en möjlighet för vissa, men inte för alla. Skriva har jag gjort sedan jag var 19 år och det grundläggande var inte att bli berömd. Det primära var att hitta orsakerna till varför jag mådde dåligt trots mina ambitioner.

På den tiden var nästan alla vänner politiskt aktiva och några tillhörde avantgardet inom kultursektorn - även jag räknades dit. Jag var, även om jag förnekande det egofixerad.

Därmed var jag en person som koncentrerade sig på mitt yttre syfte. Det inre syftet förkastade jag därför att det ansågs fel att hålla på med sådant inom rörelsen.

Gurun Myrdal hade uttalat sig och då blev det så fast jag insåg att han hade ett mycket skadat ego. Med andra ord om det inner mörkret skulle komma upp till ytan då skulle många tvingas ge upp karriären om att bli berömda och omtalade.

Utåt sett räknas vännerna idag till etablissemanget och de är lika förvånade som jag över deras förträfflighet. Nu ska jag inte skylla på andra för att inte ha lyckas utåt sett, men mina problem förstärktes i umgänget med den sortens människor.

Dessutom hade jag en annan målsättning än de eller som det står i uppsatsen "Konsten att bli något stort" från 1969 så hade storheten inget med individen att göra utan de är det som man skapar som är viktiga.

Det enda som intresserade vänkretsen är glansen kring deras egen person och ingen brydde sig om mig. Så skulle man kunna sammanfatta det hela och om man vill vara rolig.

Ska sanningen fram så har känslan av främlingskap alltid funnits där, men den blev påtaglig i kretsarna av "lycksökare" och när jag valt en partner som jag inte älskade utan "bara" (ömsesidigt) utnyttjade förvärrades den.

Det låter kalt och rationellt, men det var inte så enkelt. Hon var inte bara min korrekturläsare utan vår vänskap utvecklades med tiden och även den påtvingade "kärleken". Jag skriver så därför jag var bara 20 år när vi träffades och då är valet av partner sällan en medveten handling.

Mycket har hänt sedan dess. Jag har skilt mig åtskilliga gånger, flyttat ut och in och mött nya människor som kommit mycket längre än jag i sin utveckling. Det som jag kommit fram till är att det är inte skrivandet som hjälpt mig utan det är erfarenheterna som gjort att jag mår lite bättre.

Till de som vill veta om det som hände när jag förändrade mitt liv har jag skrivet en "bok". Den innehåller också det skiffer (kod) som gav mig svar på frågan om vägen till en bättre hälsa.

I Leos Annaler V finns det också ett kapitel publicerat som berättar om min uppgörelse med den politiska vänstern som jag tillhörde på 1370 och 1380-talet och årtalet bör inte ifrågasätts.