Är jag superdum?

.
"Liten tuva stjälper stort lass" brukar man säga, men en torped kan också sänka en kryssare som är ut och seglar. Vad det nu kan vara som jag syftar på och kommer att hända?" Foto: LT, Skeppsholmen 2010.

Under den här valrörelsen funderar jag över mitt förstånd. Jag förstår inte vad som händer i Sverige och därför tänker jag inte rösta. Frågan är vad är det som gör att jag drar en sådan dramatisk slutsatts?

För det första så har opinionsinstituten redan bestämt vem som vinner valet. Varför då kasta ut en massa pengar på propaganda och annat trams. Varför ringer man inte runt till ca. 1200 person och frågar vad de tycker så är det klart.

För det andra så är det inte ETT parti som jag röstar på utan en hel allians av partier som jag inte vill ska bestämma. Det är inte heller den som får majoritet (förra valet var SAP störst, men de fick inte regera) som vinner.

Denna sk. taktik grundar sig på vad som hände i ett mobbingsprogram typ Robinson. Dessutom finns det osäkra väljare som röstar på den som de vet ligger bäst till i mätningarna.

För det tredje handlar debatten inte om vilken stadsminister som är renhårigast utan vem som ser bra ut.

Med andra ord väljarna bryr sig egentligen inte om vi ska ha en stadsmister som föredra Toblerone eller den som har svart hemhjälp? Den senare pratar man inte om för de vill inte media därför att Fredrik har kostym och slips. Det har inte Mona. Hon är illa klädd.

Framför allt undrar jag varför en majoritet av svenskarna idag tänker röstar på Alliansen som under sin mandatperiod har lyckats få ihop nästan en halvmiljon arbetslös. Hur är det möjligt? De lovade ju full sysselsättning.

Kan det vara fastighetskatten som spökar? Då förstår jag dem för jag är för att alla som vill ska ha råd att bo i villa i ett land som är så glesbefolkat.

Min slutsatt i skrivande stund är att jag måste vara superdum. Det är därför som jag inte ska rösta i årets val utan ägna mig åt andra frågor som gör att jag mår bra.

Andlighet är kanske något som jag förstår mig på. Framför allt när man mår psykiskt dåligt. Från och med nu ska jag inte eller yttra mig i frågor som rör den ytter verklighet därför att jag är tydligen inte tillräckligt intelligent.

Det är i alla fall en majoritet av svenska folket som berättat för mig detta genom sitt val av partier. Så tänker jag trots att de grundar sitt tyckande på vad som alla fått höra i media och vad politikerna säger att de tänker göra och inte på vad de kommer att göra.

Trots att jag inte förstår vågar jag säga att det luktar idrottstänkande. Antingen hejar man på det blå laget eller så på det röda.

Korkad som jag är så ville jag däremot ha en förening av blått och rött dvs. jag ville ha ett lila parti vid maktens köttgrytor eller som jag brukar säga; det finns ingen frihet (blått) utan kärlek (rött) och inte kärlek utan frihet!