Humana koden

Taxichauffören sprutade spolarvätska på mig. Strålen träffade i ansiktet, men han bad inte om ursäkt eller hjälpte mig att badda ögonen med vatten. Jag kunde ha spöat honom, men det gjorde jag inte. Istället väntar jag på den humana koden. Foto: LT 2010.

Jag tror att jag har fått en gåva eller vad ska jag kalla det som händer mig ibland. Om någon t.ex. göra mig illa så får den personen smaka "riset" , men det är inte jag som utför handlingen. Det är någon (något) annan som gör det.

Eftersom jag inte vet vad jag ska kalla fenomenet så skriver jag "humana koden", men det fungerar inte om jag ger tillbaks med samma mynt. Därför måste jag i en konflikt vända på alla stenar och vara hygglig på alla sätt och vis.

Viktigt är också att jag är sann mot mig själv och inte döljer något som avund, hat och svartsjuka. Under en period i livet var jag omedveten om vem jag var och då fans det sådant som pyrde i det undermedvetna.

Jag moraliserade över andra, men gjorde samtidigt samma sak som de som jag nyss fördömt. Det betyder att även jag kan drabbas.

Men om någon trots min oskuld behandlar mig illa då ingriper den sk. humana koden och ställer allt till rätta. Därför behöver inte jag använda våld för att lösa en konflikt. Saker och ting löser sig själv om jag har tålamod att vänta.

Jag medger att det här luktar straff- och skuldtänkande. Det är i så fall något som jag fått med modersmjölken. Förr sa jag ofta att “Det du ger ut får du tillbaka”, men det är ett grovt och allt för vanligt missförstånd av begreppet karma. Men lägger jag till att det som vi gör mot andra och som vi får tillbaks är något som vi ska lära oss av då blir det en annan sak.

På tal om karman så när man samtalar med människor som tror på inkarnationen så menar de att kapitlen i din bok är redan färdigskriven.

Då handlar det inte heller om skuld och straff utan att det som händer oss i detta liv är förutbestämt. Det vi inte lär oss nu det får vi lära oss i nästa liv.