Faktum är att alla kan se vem jag är tros att jag bara kommenterat den yttre verklighet några gånger. Så är det med allt som skrivs. Många skulle kalla mig fegis, men andra skulle säga att jag är en god människa.
Mot det senare protesterar jag eftersom alla har en "ond" och en "god" sida. Det beror på vem man möter. Dessutom finns inte heller något som är ont eller gott. Det beror på hur man ser det.
Framför allt är det en sak jag velat säga angående den senaste tidens händelser och det är att jag tycker att Sverige ska värna om sin alliansfrihet.
Är det av feghet? Kanske, men det beror som sagt på hur man ser det. Jag anser att några länder i världen måste vara neutrala. Alla kan inte ta ställning i de krig som pågår och som andra stater startat genom olika försvarsintressen.
Vi får inte glömma att det var USA som byggde (delvis) upp Saddam Husseins enorma armé och även samarbetet med Osama bin Laden var vänskapligt i början. Vi får inte heller glömma att det är efter familjen Bush som vi ska sopar rent och alla de som har oljeintressen i Mellersta Östen.
Frågan om feghet är intressant och vem jag är. Jag är en människa som ingriper om nån bli misshandlad.
SvaraRaderaDet är en instinkt och det är inget som jag kan göra något åt, men jag tror inte att de politiker som anser att Sverige ska kriga i Afghanistan skulle våga göra det jag har gjort.
De är pappersmänniskor och de fattar sina beslut i korridorer och bakom skrivbord. Där är de trygga och de behöver inte var rädda.
Vem är då god och vem är ond? Den som hjälper andra genom att sända militär till ett land eller jag som hjälper människan på gatan som bli misshandlad, men som anser att det är fel att städa upp efter stormakten USA?