Hur fungerar attraktionslagen?

.Så såg det ut på morgonen samma dag jag "lämnade" (fick sparken) från mitt arbete på HB, men känslan att alt skulle gå åt pipan infriades aldrig. Däremot fungerade tron på att allt som händer har en mening. Foto: LT 1991 Stockholms statsbibliotek.

Jag vet, attraktionslagen fungerar, men fråga är hur!? Den fungerar inte som den beskrivs i populärlitteraturen. Jag menar att det till och med kan vara skadligt för en sån som jag att läsa sådan böcker eftersom jag slutar att tillämpa något som känns svårt när det egentligen är naturligt och lätt.

Vill jag verkligen ha något som jag längtat efter så får jag det oavsett om jag har kunskaper om olika filosofiska aspekter på tillvaron eller inte. Allt handlar om känslan som jag förmedlar. Då spelar det ingen roll om jag tänker att jag inte är värd detta osv. Universum bry sig inte om det, bara det jag inners inne vill.

Mig har det hänt många gånger så jag vet vad jag pratar om. Fast gör jag det? Helt säker kan man inte vara, men jag minns när jag i slutet av 1990-talet mötte en rad synnerligen märkliga kvinnor, men målet var inte en ny och fast relation som jag då trodde på utan det var att kunna leva ensam.*

Faktiskt så längtade jag efter ett eget liv och det visste universum om, men inte jag eller rättare sagt; jag vågade inte tänka den tanken för jag var livrädd för ensamheten. Varje gång jag tänkte så öppnade sig avgrunden under mig.

Det låter inte så konstigt (vanligt bland män), men om jag skulle gå in i detalj om vad som hände så skulle många imponeras av tur-ordningen. Varje gång som jag träffade någon föll det jag önskade på plats dvs. jag fick kunskap om vad jag vill och kunde separera utan att själv ta initiativet.

Det var som ett mirakel hade kommit till mig. Tillslut såg jag separationen som en fantastisk möjlighet. Jag slapp leva i det lilla helvette som jag hamnat i på grund av mina och andras problem.

De finns flera sådana exempel, men det var symbolerna som rädda mig undan desperation. Därför menar jag att tron på tecken är en form av attraktionslag som jag redan tillämpat. Det som vissa självutnämnda profeter försöker göra till vetenskap.

Så här långt handlar allt om vad egot ville ha, men går jag längre och ber även om det själen (harmoni) vill ha och då måste jag i nästa steg vända sig inåt. Jag måste fråga mig vem är jag och vad vill jag verkligen ha.

Det är här som problemen dyker upp för mig. Det jag vill ha är bara de yttre tingen, men jag vet också att när jag fått det så är jag inte nöjd utan jag vill bara ha mera. Därför jag måste börja med det som jag behöver för att utvecklas som människa.

Alla som läser min blogg vet att jag skriver inte för andra utan bara för att reda ut begreppen för mig själv och se vad det är som gäller för mig. Därför säger jag; "Leo ta reda på vad du vill med ditt liv och du ska få det och sedan kan du önska dig andra saker".

Nu får jag se om det fungerar bättre den här gången.

___________

* "...synnerligen märkliga kvinnor,..." låter märkligt, men det var så jag upplevde det. Idag ser jag annorlunda på den saken. Jag möte dem för att jag skulle få veta vem jag var och vad jag ville med mitt liv.

Nu vet jag hur det förhåller sig med lyckan?

Gudahagen i Näsum är Skånes förnämsta fornminne i karaktär och storlek. Här har man offrat till gudarna i hopp om en god skörd och bättre väl-stånd. Foto: LT 2011. Näsum Skåne.

Nu vet jag hur det förhåller sig med saligheten. Man måste tror att det ska bli så som man önskar och att även den som har mörker inom sig kan bli lycklig. Allt annat är skitprat.

Det jag gjort tidigare är en tolkning av attraktionslagen efter mitt eget lynne. Därför tog jag också bort alt det negativa som jag skrivit i bloggen i ämnet attraktion.

Dessutom var jag inte helt sann. Jag vet att det finns saker som hindar mig från att bli bekymmersfri och jag ska inte skylla på andra om det inte blir som jag vill.

Jag ska inte heller bry mig så mycket om vad det står i de böcker som publicerats om ett liv i harmoni. Var och en måste gå sin egen väg till insikt.

I fortsättningen tar jag bara till mig det som jag har nytta av. Det som fungerar behåller jag och berättar om i annalerna om det har något värde vill säga.

Vända på steken i Molières tappning

Med anledning av det som jag skrivit förut så vill jag analysera mitt förra blogginlägg och dela upp det i sina beståndsdelar. Jag vill framför allt försöka förstå hur den lyckliga människan tänker om det jag vräkt ur mig om dem och deras så omhuldade teser.

För det första måste jag, för att bli lycklig överge misantropen (en kär vän inom mig) och därmed lägga uppfattningen om att världen är ond eftersom den bygger på en stor lögn på hyllan? Det vill säga att alla är inställsamma, hycklande och ytterst handlar det om att tjäna pengar på allt och alla.

Denna min uppfattning måste jag, som alla andra gör sopa den under mattan eftersom det är en del av det mörker som hindrar mig från att få det jag vill ha. Jag måste se vad gott mänskligheten åstadkommit trots att alla tjänar som ljuger.

Vad betyder det? Som jag uppfattar det så ska jag acceptera och se ljust i hycklande. Jag måste också sluta moralisera.

För det andra så är det tydligt att det jag skriver på min blogg är ren och skär negativism och mellan raderna syns det att jag inte vill ha mina önskningar uppfyllda. Jag vill kräla i mitt eget stoft, jag vill inte heller bli lycklig för jag är inte värd något annat. Så tro jag att de som tillhör den "nya" rörelsen ser på mig och det jag orerar om.

Då är det inte konstigt att de menar att jag inte kommer att få det jag länkar efter.

Inom mig finns alltså förklaring till varför inget händer. Är det kärleksfullt att tänka så att det jag vill ha det vill jag inte ha för jag är en förtappad själ? Jag frågar mig också om det är generöst att bara delar med sig till alla de som redan är lyckliga, vi andra ska vi leva i Dantens inferno på grund av att vi är som vi är?

Varför inte vända på steken. Kan vara så att det är predikanterna som ska vara ärliga, sluta söka lyckan i det som är materiellt (tjäna pengar) och vad mer man kan jag säga om dem om man vill vara kritisk?

Jo, att jag inte tro på dem, jag har lika mycket rätt till lyckan som alla andra även om jag valt min egen väg att nå dit.

Varför kan vissa inte sluta att missionera och låta var och en komma fram till det som passar dem bäst? Beror det på att det är någon som tjänar på det? Skriver du en bok som blir en bästsäljare då är du försörjd resten av livet. Var det misantropen inom mig som sa allt detta? Ja, och honom kommer igen undan. Det är alltings bak-sida.

I Molières tappning är han en komisk och tragisk figur, men till slut fick han gifta sig med kungens dotter, med andra ord; han fick det alla önskade sig, men tackade ändå nej.

Det är hit jag vill komma i min analys. Även den mest förstockade idioten, som jag och misantropen har rätt att bli lyckliga och få det vi önskar oss. Varför är detta förunnat bara de som har förutsättningar att bli lyckliga?

Jag förstår inte!?

Vad har hänt sedan jag bestämde mig för att tänka på min lyckliga framtid? Inget, förutom att jag har läst ytterligare en bok i ämnet attraktionslagen, men jag säger inte som många gör att den är fantastisk. Jag har frågetecken och jag tycker inte att den talar till mig som jag ville att den skulle göra.

Författarna påstår att om jag tänker negativt (önskningar) då får jag det jag inte villa ha, men tänker jag positivt får jag det jag vill ha. Komplicerat? Nej, verkligen inte, men om det fungerar så för de som skrivit boken så är det inte så för mig. Jag måste tänka tvärtom för att få det jag vill ha.

Därför lever jag, inför olika händelser i panik, skräck och rädsla, men när alt det jag oroat mig för gått bra då är jag i paradiset.

Enligt läran om attraktionslagen är det inte bara mitt liv ett litet helvete utan jag har levt för länge i mörker och ångest och kommer därför inte få det som jag verkligen önskar. Som tur är så förklara profeten Abraham (bokens huvudperson) senare att jag ändå får det jag behöver, men inte det jag vill ha.

Man måste nämligen veta vad man vill ha och vet man inte det då ligger man som sagt risigt till. Jag vet vad jag vill ha, men får ändå nöja mig med smulorna från de framgångsrika och lyckligt lottades bord.

När man säger som de gör i mitten av boken frågar jag mig varför? Är det ett reklamtricks? Problem med Abrahams lärjungar är att de "snott" grundidén från "Samtal-med-gudböckerna", men Walsch menar inte att människor som har mycket negativism inom sig inte skulle få sina önskningar uppfyllda.

Därför frågar jag mig om det verkligen är så att människor med stora problem är uteslutna ur gemenskapen om att bli lyckliga? Faktiskt så verkar det så, men eftersom jag tillhör den grupp som har mycket mörker inom mig så har jag en reservation - jag tolkar självklart författarnas intentioner negativt.

Men hur ska jag då tolka innehållet? Naturligtvis är det inte så illa, som jag kastat ur mig utan jag förstår att författarna och profeten vill komma fram till en mycket viktig synpunkt. Det vill säga; hur hittar vi de verktyg som vi måste använda för att vi ska få det vi behöver och bli lyckliga.

I mitt fall blir det mycket komplicerat eftersom det jag önskar är det som tillfredsställer egot och det gör ingen lycklig. Egot vill nämligen bara ha mer och mer.

Nu låter det som jag nedvärdera mig själv. Det gör jag också för jag vet inners inne att de som predikat för mig om andlighetens fantastiska möjligheter själva är lika intresserade av egot som jag är. Det vill tjäna mycket pengar, så de kan betala sina skulder och vissa vill bli enormt rika. I den här välden finns det nämligen inga gränser. Gränserna hindra oss från det vi vill ha:

"Universum är oändligt frikostig, allt det du av hela ditt hjärta önskar ska komma till dig"

Så heter det om jag ska citera en för mig okänd profet inom denna rörelse.

Vad menar jag? Ja menar att man förlorar i trovärdighet om man inte lever som man lär ut. Enligt författarna är mitt sätt att tänka det stora hindret, det är det som gör att jag inte når det mål jag satt upp om att blir rik trygg och lycklig. Är det dags att tänka om?

Kanske de trots allt har rätt. Jag lägger krokben för mig själv och jag måste göra upp med misantropen inom mig. Han som ser baksidan och sällan framsidan. Fast numera är det den mänskliga komedin som intressera mig/honom och det tycker jag är positivt.