Vad har hänt sedan jag bestämde mig för att tänka på min lyckliga framtid? Inget, förutom att jag har läst ytterligare en bok i ämnet attraktionslagen, men jag säger inte som många gör att den är fantastisk. Jag har frågetecken och jag tycker inte att den talar till mig som jag ville att den skulle göra.
Författarna påstår att om jag tänker negativt (önskningar) då får jag det jag inte villa ha, men tänker jag positivt får jag det jag vill ha. Komplicerat? Nej, verkligen inte, men om det fungerar så för de som skrivit boken så är det inte så för mig. Jag måste tänka tvärtom för att få det jag vill ha.
Därför lever jag, inför olika händelser i panik, skräck och rädsla, men när alt det jag oroat mig för gått bra då är jag i paradiset.
Enligt läran om attraktionslagen är det inte bara mitt liv ett litet helvete utan jag har levt för länge i mörker och ångest och kommer därför inte få det som jag verkligen önskar. Som tur är så förklara profeten Abraham (bokens huvudperson) senare att jag ändå får det jag behöver, men inte det jag vill ha.
Man måste nämligen veta vad man vill ha och vet man inte det då ligger man som sagt risigt till. Jag vet vad jag vill ha, men får ändå nöja mig med smulorna från de framgångsrika och lyckligt lottades bord.
När man säger som de gör i mitten av boken frågar jag mig varför? Är det ett reklamtricks? Problem med Abrahams lärjungar är att de "snott" grundidén från "Samtal-med-gudböckerna", men Walsch menar inte att människor som har mycket negativism inom sig inte skulle få sina önskningar uppfyllda.
Därför frågar jag mig om det verkligen är så att människor med stora problem är uteslutna ur gemenskapen om att bli lyckliga? Faktiskt så verkar det så, men eftersom jag tillhör den grupp som har mycket mörker inom mig så har jag en reservation - jag tolkar självklart författarnas intentioner negativt.
Men hur ska jag då tolka innehållet? Naturligtvis är det inte så illa, som jag kastat ur mig utan jag förstår att författarna och profeten vill komma fram till en mycket viktig synpunkt. Det vill säga; hur hittar vi de verktyg som vi måste använda för att vi ska få det vi behöver och bli lyckliga.
I mitt fall blir det mycket komplicerat eftersom det jag önskar är det som tillfredsställer egot och det gör ingen lycklig. Egot vill nämligen bara ha mer och mer.
Nu låter det som jag nedvärdera mig själv. Det gör jag också för jag vet inners inne att de som predikat för mig om andlighetens fantastiska möjligheter själva är lika intresserade av egot som jag är. Det vill tjäna mycket pengar, så de kan betala sina skulder och vissa vill bli enormt rika. I den här välden finns det nämligen inga gränser. Gränserna hindra oss från det vi vill ha:
"Universum är oändligt frikostig, allt det du av hela ditt hjärta önskar ska komma till dig"Så heter det om jag ska citera en för mig okänd profet inom denna rörelse.
Vad menar jag? Ja menar att man förlorar i trovärdighet om man inte lever som man lär ut. Enligt författarna är mitt sätt att tänka det stora hindret, det är det som gör att jag inte når det mål jag satt upp om att blir rik trygg och lycklig. Är det dags att tänka om?
Kanske de trots allt har rätt. Jag lägger krokben för mig själv och jag måste göra upp med misantropen inom mig. Han som ser baksidan och sällan framsidan. Fast numera är det den mänskliga komedin som intressera mig/honom och det tycker jag är positivt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar