onsdag 19 oktober 2011

Jag måste bestämma mig!


Är det så att allt som händer har en mening eller är det attraktionslagen som styr?
Jag tror på det förstnämnda. Så ser det ut för mig. Hur mycket jag än kämpat för att bli av med mina problem så händer "inget" som ändrat på mig som individ.


Därför är min känslan att olika former av terapi enbart syftar till att sälja en tjänst (vara) på den öppna marknaden. Det gäller för säljaren att påstå att just hans metod är effektivare än andras.

Böcker konsumeras också som smör i ämnet "bli lycklig" och den som skulle vilja tjäna en slant behöver inte vara bra på att luras. Behovet är oändligt.


Så skulle det kunna vara, men jag vet inte om det är sant? Det jag vet är att metoderna fungerar inte på mig.

Ända sedan jag började vandra på min väg mot ett bättre liv för 27 år sedan förstod jag att det som händer har en mening.


De första åren tillfredsställde jag egot, fyrverkeriperioden vill jag kalla den. Då fick jag det jag ville ha, men sedan blev jag girig och ville bara har mer. Den andra perioden ägande jag mig åt att hitta mig själv. Under denna sk. andligaperiod fick jag inte det jag ville utan det jag behövde för att utvecklas, men någon glansperiod har jag inte fått uppleva ännu.


Jag är samma människa som förut och att jag reagerar lika instinktivt på allt det som jag tror ska hända, men inte händer. Med andra ord; jag väljer jag rädslan framför ... Känslor som finns i hjärnbalken hos mig som en djävulens poppuppmeny.

Trots detta så inser jag idag, när jag mår bra vill säga att jag är värd något. Jag en människa med kött och blod och jag har ett människovärde - jag är en fantastisk skapelse. Jag är igen nolla, jag är omtyckt och älskad av mig själv.
Det är inte illa. Därför ser jag fram emot den dagen då jag kan skriva att jag blivit av med mina problem. “Jag gjorde det på mitt sätt” ska jag skriva eftersom det är jag som är profeten.

Men hur man än vänder och vrider på sig så har man ändan bak och därför måste jag erkänna att vägen dit går över avslappning och meditation.
Säkerligen kommer jag snart att få uppleva även denna erfarenhet eftersom det som nu gäller har en mening. Det finns med i mitt liv av en viss orsak och varför det är så ska jag försöka reda ut fram över.

Är någon intresserad av navelskådandet så häng med, men jag bryr mig inte om vilket. Jag skriver för egen del därför att jag vill förstå varför jag är den jag är.
Jag vill vet hur jag gör för att ändra på mig. Vissa menar att vi är olika själar, men om det är orsaken ska jag som sagt återkomma till...

1 kommentar:

  1. I skrivande stund ser jag hur dualistisk jag är. Naturligtvis furnerar de båda sida vid sida, men i slutändan är allt som förut.

    Men då bortser jag från att jag inte är lika känslig som jag varit. Jag bryr mig inte om vad folk tycker om mig lika mycket. Det rinner av mig, men det kanske hör till åldern.

    SvaraRadera