Hur började det?

.
Antingen så kallar jag mig författare/poet och stärker egot eller så står jag för den jag är; en människa av kött och blod och med olika själsliga egenskaper, men utan en sådan titel. Då rasar egot därför att mitt samman jag framträder - den jag verkligen är. Foto: LT Stockholm 2010.

Innan jag blev medveten om hur mitt ego fungerade förstod jag inte varför jag ibland skröt med vilken social ställning mina kvinnor hade.

Dessutom ville jag då och då glänsa över att det fanns adel i släkten på 1600-talet trots att det inte är i rakt nedstigna led och i samtal med vännerna smög jag in vilka kända personer som jag träffat och känt eller kände.

Det lät inte bra, men trots det uppfattas jag inte som en person med stort ego. Jag är nämligen inte ensam om att söka min identitet bland de som är framgångsrika. Det är många som säger, om de råkat stå nära George Clooney att "Jag har träffat en superkändis!" med betoning på jag.

Detta berättas som om det var en enorm händelse trots att igen vet vem han är privat. Det är ordet "kändis" som förvandlat honom till den han inte är. En person som är känd, men som ingen känner, men som vi behöver för att tillfälligt stärka våra ego.

I "Leos Annaler" frossade jag förr i falsk blygsamhet för att imponera på andra och då mådde egot riktigt bra. Egot älskar nämligen smärta typ "Jag är en nolla!".

Bakom självutplåningstendenserna finns det också dåligt självförtroende och en tro på att en yrkesbeteckning betyder allt. Om det var så då skulle de som tituleras lärare vara fantastiskt duktiga, men alla vet att så är det inte. Det är få lärare som verkligen kan lära ut något. Oftast är de dåliga pedagoger.

Med andra ord; jag förstod inte att jag är något unikt och fantastiskt även om jag samhälleligt sett inte blivit något att tala om.

Så tänkte jag förut trots att jag visste att titelsjuka människor gömmer sig bakom en rangordning och hoppas på att andra ska tro att innehållet i kartongen motsvarar det som står på etiketten.

Hur egot utvecklats allmänt sett det har jag bara nosat på. Om jag förstått saken rätt så menar vissa att det började för mycket länge sedan.

Det var när vi påstod att det inte finns tillräckligt för alla och att vi är åtskilda, men det finnas andra förklaringar som också är intressanta.

Att tänka så föder avund och främlingskap. Lägger man sedan till att barn inte får reagerar på orättvisorna mellan sitt "nyfödda" syskon då blir sjukdom en naturlig följd.

Avundsjukan är grunden i det patologiska ego som vi burit med oss sen urminnes tid.

Vem tjänar på ett stort ego?

.
Drömmen om en röd Ferrari stod för den verklighet som jag levde i när jag var en medelålders man. Egot som sa att jag blir något om jag har en sådan bil fast det hade inget med vem jag verkligen var eller så var det mitt sanna jag som vill ha en sportbil? Foto: LT, Karlaplan Stockholm 2010.

Varför tjatar jag om människans ego? Finns det något vettigt skäl? Jag tycker det är viktigt eftersom egot förmörkar tillvaron och den går inte att undkomma.

Alla har en åkomma som egot representerar och som sagt det är något som man måste leva med. Kanske det till och med något att tycka om, men det viktigaste är att bli medveten hur egot styr över tillvaron.

Självdistans är därför ett viktigt ord. Det som jag med andra ord behöver utveckla för att jag ska slippa spela rollen som pajas i den tragikomiska pjäs som jag valt att spela. Jag har träffat alt för många såna typer och de är lika pinsamma som jag när jag låter egot bre ut sig.

Exempel på det är när jag inbillar mig att jag är snyggare, klokare och bättre än alla andra. Även motsatsen fungera på samma sätt. Egot älskar smärta. Jag trivs bäst i rollen som smärtomannen.

När egot bestämmer över mitt liv är det inte roligt eftersom då är jag aldrig nöjd. Det är det som är problemet, men när jag väljer andligheten då är det annorlunda. Då lär jag mig att vara nöjd med det jag har och det jag har åstadkommit.

Jag tror att det finns en själ och ett ego (egot är det samma som jaget). Det är därför som det JAG önskat inte infriats eftersom det egot vill ha byggde önskningar, men det själen vill är det som jag behöver för att må bra.

Själen strävar efter den högsta känslan dvs. kärleken, men jag talar inte om kärleken till en enda person utan till allt och alla. Det egot strävar efter är den lägsta känslan tex. rädslan att förlora allt man äger och att inte duga som den man är.

Egentligen fungerar egot som rubrikerna i media. Med tre ord: rädsla, panik och kartstoff.

Vad är egot?

Nu vet vi att egofixerade människor klättrar högt. I samhället ställer de till mycket skada i sökandet efter ett svar på frågan om vilka de är.

De finns ibland vdarna, politikerna och de skaffar sig lätt en chefspost inom byråkratin. "Den som är dum blir chef?" är ett välkänt uttryck.

I kändiskretsarna är de i majoritet, men de finns också bland blygsamma och mindre framfusiga personer som jag.

Ska sanningen fram var jag förr livrädd för att någon skulle krossa mitt ego eftersom jag trodde att det var de samma som självkänsla. Det vill säga innerst inne drömde jag om att bli något stort, men det höll jag delvis tyst om.

Nu kan jag se klart på saken och svaret är att marknaden älskar sådan som jag därför att vi sprider myten om att någon är bäst, men så är det inte. Den bäste ställer inte upp i några världsmästerskap därför att han/hon är nöjd med vad de åstadkommit. De som har stora egon blir däremot aldrig nöjda.

Det har jag förstått och det är därför som jag aldrig är nöjd.

Men vad är då egot? Jag tror att det inte bara handlar om det psykiska tillståndet hos vissa individer utan även om biologiska faktorer som tex. graden av känslighet, men framför allt handlar det om inlärning. I grund och botten vilar präglingen på rädsla.

Tar vi bort egot då får man kvar den delen av jaget som inte har behov av att hävda sig. Sådan som vi var i början av vår utveckling och när man blir gammal förstår de flesta hur allt hänger ihop. Tyvärr inte alla.

Egot är alltså något som vi fått med modersmjölken och skolan spelar en väldigt viktig och avgörande roll i förändringen av ett "gott" jag till ett "rått" ego.

Det finns många exempel, men främst är egot kopplat till "jag" och "mitt" och även de här går att härleda till uppväxtåren. Vi vet hur det går till, vi har sett det med egna ögon och det är barn som inte fått sina grundläggande behov tillfredsställa som har störst behov av att alltid vilja hävda sig.

Vissa identifierar som sagt egot till ägandet kontra personlighet och identitet. Min bil är finare än grannens alltså är jag en bättre människa eller mitt hus är finast och störst i området.

Det utmärkande för egot är att det aldrig får nog och jag tillhör inte de som är förskonade från detta trots att jag fortfarande befinner mig längst ner dvs. jag är utan synliga framgångar.

Ofta skryter jag om det jag varit med om och i bloggen skriver jag saker som får egot att växa.

Nu kommer det mera

.
I den "tillfälliga" bostaden upplevde jag märkliga ting. Jag förstod att tecken som visat sig berättade något viktigt, men vad de betydde förstod jag inte då. Foto: LT, Valsta Sparreholm 1988.

Det går som sagt (se inlägg nedan) att förklara bort det som jag varit med om och då har jag talat om tecknen som förgick mina tankar om att nån eller något styr över våra liv.

Nyss berättar jag om det som hände 2009, men bara för de som är öppna och vill lyssna. Jag har inget namn på det jag var med om och detta är en redogörelse, men tolkning är min. Var och en får tyda det på sitt sätt, men och det är viktigt att förstå att den som inte själv upplevt något liknande förstår inte vad jag pratar om.

Det första tecknet eller jag vill snarare kalla det för varslet som jag blev medveten om inträffade 1986. Det var när jag tog en promenad till slottet där jag då för tillfälligt bodde. De brukade jag göra, men den här dagen gick jag förbi kyrkan och fram till gölen (*) som ligger bakom slottet.

Där satte jag mig på en halvrutten trädstam - ett ekträd som blåst omkull i någon höststorm. Utan att tänka på något särskilt rev jag loss en barkbit från stammen. Jag kastade den i vattnet, men den flöt inte utan den sjönk som en sten.

Det var mycket märkligt tyckte jag, men det fans säkert en förklaring som inte jag förstod.
Valsta byggdes 1820 av målarmästare C.E Pettersson. Han var verksam som målare på Sparreholms slott. Den vackra marmorringen, troligen gesällprov från Konstfack hittade jag under trappan i hallen. Foto: LT, Valsta Sparreholm 1988.

Vad som sedan hände gick inte att strunta i lika lätt. När jag var på vägen hem möte jag i slottsallén två svarta hundar. De rusade emot mig och jag la benen på ryggen, men när jag vände mig om för att se var de befann sig var de som bortblåsta.

Synvilla? Ja, varför inte. Sånt händer även den bäste och man behöver inte vara tokig för att uppleva något sådant och det måste inte vara en hallucination. Det kunde vara ett budskap - från andra sidan!?

Till saken hör att jag aldrig tidigare mött några hundar där och "Varför försvann de lika snabbt som de visat sig?", det en fråga jag fortfarande ställer mig, men nu kommer jag till det märkligaste av allt.

I päronträd utanför huset satt det några dagar senare en rödbrun rovfågeln. Det var en glada och den glodde på mig i minst en minut innan den lyfte från sin gren. Det var då jag såg att det var en glada för den hade kluven stjärt.

Händelsen var besynnerlig, men det var inte som med barken och hundarna utan den var absurd därför att gladan är fågel som inte finns i Sörmland.

De två första varslen talade sitt tydliga språk och jag förstod att om jag inte flyttade från platsen skulle det gå illa, men vad det tredje tecknet betydde var oklart.

Någonstans hade jag läst att gladan (fåglarna) för de dödas själar vidare och de har budskap om framtiden, men det var inte förrän efter millenniet som jag kom på vad tecknet stod för. Då var innebörden solklar.

Den väg, den som jag efter 1986 valde att gå skulle leda mig till gladans hemvist i Östra Skåne. Alla vet kanske inte att det är där som gladorna håller till, men så är det.

Där bor också som min ledsagare och själsfrände. Det hon lärt mig om det andliga livet skulle jag aldrig själv lyckats ta reda på.

*Här står "göl" för betydelsen liten insjö.