tisdag 7 september 2010

Kan jag älska mig själv?


Den som passerar manen på bänken tänker nog inte på att han som sitter utanför matservering är lyckligare än de som är innanför. Han njuter av stunden i solen därför han behöver inte visa hur duktig (egot) han är inför någon. Foto: LT Stureplan 2010.

Egot styr över mina handliga på grund av att känsla att vara mindre värd dominerar. Pratar jag med någon som jag inte känner mig så väl då gör jag uttalanden som höjer det personliga värdet. Något som jag påpekat tidigare.

Som tur är så vet jag att jag inte är ensam om att göra så, men det gör inte saken bättre. Jag har försökt göra något åt saken, men det går inte.

Varför jag inget kan göra vill jag diskutera och tesen är att det beror på att jag sen barnsben präglats av att allt ska mätas, vägas och värderas i framgång och pengar.

Har du inte ett jobb då är du inget värd. Det ansåg mina föräldrar och så låter våra politiker när de orerar om vad som betyder något för mänskligheten.

Den sittande regering hävdar också att bidragen till de som är sjuka ska vara små av nödvändigt. Det ska svida i skinnet menar de om man inte varje dag orkar gå till en arbetsplats som fullständigt tar musten ur en. Då spelar det ingen roll om man varit yrkesverksam i många, många år och tagit alla "skit" jobb som finns.

Minsta tecken på svaghet ses som något onaturligt, men det behöver inte vara så. Vi kan begränsa socialdarwinismens framfart. Tyvärr blir det svårt i ett samhälle som styrs av liberala värderingar och som också kallas borgerligt.

I det borgliga samhället påstår vissa att man hyllar lögnen om arbetes väl därför att marknaden genomsyrar allt.

Utan att propagera för något annat politisktsystem borde var och en inse att det ligger något i detta. Men det verkar faktiskt som väljarna vill ha det så. Vad röstboskapen inte tänker på är att det är barnen som drabbas.

Den äldre generation förstår inte att de är som jag, präglade och de tänker bara på hur mycket pengar de ska tjäna.

Det är kanske därför som egot fortsätter att trycka ner dem jag mötet tills alla en dag förstår att vi måste ändar på det som är orsaken. Jag vet, det finns hundratals böcker om konsten att älska sig själv och hur man ska blir starkare och mer harmonisk, men de fungerar bara delvis.

Vissa tips har hjälpt mig, men det är inte mycket som går att tillämpa. Ska jag vara ärlig så tror jag inte det fungerar på andra heller och de som jag känner och som säger att de har blivit hjälpta fullt ut vet jag "ljuger".

Marknaden är också full med folk som vill tjäna pengar på eländet, men det är inte helt sant. Det finns de som är seriösa och som vill oss väl.

Viktigt tror jag är att vara medveten om egot och det är ett steg i rätt ritning. Att komma ifrån egots makt gör man också genom att vara närvarade.

Stillhet utan tankar är något som jag kan rekommendera av allt det som jag läst om vad som kan ge oss människor tröst i svåra tider.


1 kommentar:

  1. Vissa tycker att man får skylla sig själv om man varit så dum att man gjort en insatts för samhället och jag håller med. Det är de som maskar på jobbet som ska har förmånerna. På det viset har de lyckats behålla sitt arbete och slipper bli jagade och hotade av alla de krafter som tycker att du är en parasit blivit utbrännd och gått in i väggen.

    SvaraRadera