Till min förvåning så upptäckte jag att även jag är en hycklare. Det är pinsamt att behöva skriva så eftersom det är jag som har kallat Myrdal för “Myglaren Myrdal”.
Jag dömer andra och dömer därmed mig själva, men jag är inte ensam. I stället för att leta efter likheter så söker vi efter olikheter och detaljer – det som skiljer oss åt. Det är inte kärlek.
Efter allt bloggande är det en fantastiskt upptäckt, men det betyder inte att jag inte ser "dåliga" saker hos andra. Det betyder att jag inser att människan ständigt befinner sig i en utvecklingsprocess där de flesta tillslut förstår vilka de inners inne är.
Inners inne är jag en varelse som älskar och som kan förlåta därför att jag vet att alla trots alt vill jag väl även om det kan bli fel ibland.
Problemet är att vi är olika och att jag utgår ifrån mig själv och den nivå som jag för tillfället är på.
Det finns ett annat problem och det är att inte utvecklas, men det är en annan sak. Den saken hör ihop med att jag ska förstå vad jag inte vill bli. Tyvärr så tror jag att Myrdal tillhör den sortens människor.
Att döma av detta resonemang tror jag att motsatserna finns därför att de måste finnas om vi ska kunna förändras. Så blir det när vi se oss själva i andras spegelbild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar