Jag tillhör inget fack!

.

Bilden som togs i sommars får illustrera texten nedan. Jag kan numera se saker och ting från ovan – gå runt berget och försöka förstå hur andra tänker. Foto: LT Kåseberga 2010.

Förr placerade jag människor i ett fack, men det är också ett utmärkande drag hos (andra) hela mänskligheten. 

Varför det är så kan diskuteras, men jag tror att det beror på att vi inte utvecklas samtidigt. Vissa utvecklas inte alls och tycker en sak hela livet därför att de inte varit i någon annan situation än den de är vana vid. Många bedömer andra utifrån sin egen livssituation.

Andra har däremot fått göra det som jag fått göra. Ibland betyder det att det jag en gång var för är jag idag emot. När jag möter unga som vill göra något som jag gjort och då hamrar jag därför i en märklig situation.

Det kan till och med hända att jag av vissa personer placeras bland de som av olika ideologiska skäl är emot något trots att jag inte hör hemma där. Jag hör inte hemma någon stans där det går att placera mig enligt de ideologiska modeller som alla talar om. Det jag försöker göra är att hitta det som fungerar, men det är inte lätt eftersom alla måste göra sina egna erfarenheter.

Jag blir för dem med andra ord ett hinder i utvecklingen därför att man kan inte förverkliga sig själv. En dag kommer även de att hamna i min situation och då förstår den absurda världen, men inte alla. En viss grupp förstår inget ting eftersom de inte upplever saker och ting som jag gör det.

Detta är inget som jag kan göra något åt. Därför uppmanar jag andra även om det är svårt att försöka lyssnar på andra och försöka förstå att alla i grunden vill väl.

Att förstås innebära till och med att även den som är rik och har pengar söker svar på frågan om “vem är jag” och “varför finns det så lite kärlek i världen”. 

Så kan det vara för inners inne vet alla och envar att på slutet så får man inte ta med sina saker i himmelen.