Vad ska man skylla på?

.

Vem mannen är vet jag inte, men jag såg bilden i min mors fotoalbum (hon var anställd som chaufför vid P4 i Skövde). Den lilla mustagen avslöjar sympatier med en viss diktator. Däremot vet jag med säkerhet att det är ifrån P4 rekryterades soldater till SS.

Att tänka som jag gjorde i förra blogginlägget är gott, men att verkligen känna att det är så de undrar jag hur många som gör? Det gör inte jag, men en dag kommer jag kanske att känna att det är så?

Vad det kan beror på vet jag inte, men det jag vet är att min mor inte heller kände sig äskad av någon. Det var bl.a. därför som hon inte var närvarande under uppväxtåren.

Dessutom lämnade hon mig ofta på landet hos mormor och morfar. Så blev det när hon "tvingades" delta i de stora manöverana på 1950-talet, men ibland fick också jag följa med.

Särskilt minns jag tanksen som dök upp "utanför" fönstret där vi bodde utanför Skövde. De kändes oövervinnliga och att som jag bli döpt i en kyrka som ligger vid ett övningsfält för stridsvagn är något alldeles speciellt.

Det var också spännande att få följa med när militären övade. Spännande inte bara därför att jag fick bevittna hur vuxna leker krig utan att jag var tvungen att gömma mig när någon soldat såg ett befäl. Det var förbudet att ta med barn, men alla meniga deltog i kurragömma leken.

Bortsett ifrån det som ev. skulle kunnat påverka mig negativt så tror jag ändå att man är den man är. Jag är en person som har självironi (annalerna) och idag tar jag livet med en klackspark. Trots att min roll i livets teater är på blodigt allvar.

Det är skräck och rädsla som drivet mig dit och för att stå ut med eländet måste jag se det komiska i tillvaron. Nu har jag sett bakom kulisserna och förstått att de flesta människor är rädda, osäker och de vet sällan vad de pratar om. Då utgår jag inte bara från mig utan det jag dagligen möter i kontakten med andra.

Men jag är inte säker på hur blodigt det är eftersom jag som barn (se kommentar) lekte krig bland riktiga militärer. Då visste jag inte om det som hände var på allvar eller på lossas. Fast det är inte helt sant. Jag viset att det vara lösa skott de sköt med.